En medelålders man på hjul

En ny cykelsäsong har börjat. För er som vill läsa hur det gick förra året som har jag flyttat över detta ifrån Facebook till Blogger.

Jag har börjat cykla till jobbet och en helt ny värld har öppnat sig eller ”The djungle” som jag brukar kalla det. Uttrycket som myntades i Spanarna på Hillstreet: ”and remember, be careful out there” kan ni fetglömma. Här är det gatans lag som gäller!

Anledningen till att jag börjat cykla är att jag känner mig lite som Karlsson på taket ”en vacker och genomklok och lagom tjock man i sina bästa år”. Kroppen behöver helt enkelt motion efter har legat i dvala i 20 år.

Det slår mig när jag cyklar att det finns som många olika typer av cyklister. Jag har kommit fram till att de jag gillar minst är männen som kommer flygandes förbi i sina spandex på en racercykel och snittar antagligen 40 km/timmen. Deras cykel väger antagligen mindre än en banan men kostar lika mycket som en plantage. Sedan har vi de där djävla elcyklarna. Människor som ser helt oberörda när de cyklar för mig i uppförsbackarna. Jag har kommit fram till att det är helt ok att de cyklar förbi mig i uppförsbackarna men inte fan inte på raksträckorna. Igår när jag cyklade hem ifrån jobbet så var det en elcykel som cyklade förbi mig på en raksträcka vid Linnéplatsen. Min första tanke var ”Det skulle du aldrig gjort” och jag tog upp jakten. Efter ett par kilometer var jag ikapp och tillslut förbi. En segerglädje kommer över mig och jag kände mig som en vinnare. Anledningen att jag kom i kapp var att elcykeln skulle svänga av cykelbanan. Men lik förbannat kände jag mig som en vinnare, det är jag mot dem! Sedan har vi mopedisterna men vad fan gör de på min cykelbana, det heter ju cykelbana inte mopedbana.

Andra sköna typer är hipsters med mat i skägget, cyklandes på en tre-växlad Cresent ifrån 80-talet. Vanligtvis funkar endast första växeln så de får trampa som fan. De är ett lätt byte att köra om så de gillar jag. Sedan har vi de äldre damerna som vajar fram och tillbaka i cykelbanan och håller samma hastighet som en snigel. De är också ett lätt byte så de gillar jag också. Jag gillar egentligen alla som jag kan cykla förbi.

Om ni ser en gapandes, blekfet 70-talist med cykelhandskar och som vägrar cykelhjälm så är det jag. Ge mig tummen upp, vilket innebär att ni förstår vilket helvete jag genomgår varje dag när jag cyklar fram och tillbaka till och från jobbet.

PS. Till helgen ska jag köpa cykelhjälm.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------

I förra veckan skrev jag om hur det var att cykla till jobbet och här kommer fortsättningen…Vi kan väl kalla detta del två…

Det sista jag skrev var att jag skulle köpa en cykelhjälm. Ni som är födda på 70-talet vet hur jobbigt det kan vara. Vi använder inte hjälm! Men på nått sätt så kände jag att nu är det dags. Sonen som är 14 bast tar alltid på sig hjälm och sambon har också hjälm. Hon är ju förvisso mer enveten än vad jag är men hon lärde sig den hårda vägen. För ett par år sedan när hon gjorde världens värsta vurpa. Efter det så skaffade hon hjälm.

Så nu är det min tur att skaffa hjälm. Man kan tycka att det väldigt enkelt men vissa saker sitter långt ner i ryggmärgen. När man har kommit upp i en viss ålder så är man inte förändringsbenägen J

Dagen efter att jag skrev förra inlägget, så var det tänkt att jag skulle skaffa mig en cykelhjälm. Jag hade svårt att sova mellan fredag och lördag eftersom det enda jag tänkte på var den förbannade cykelhjälmen. Men på nått sätt hade jag ändå bestämt mig, jag ska köpa den djävla hjälmen.

Vaknar upp på lördagen och känner mig taggad som fan för inköp. Sambon Katta är redan vaken, så jag traskar upp och säger” Gooo morgon.!” Eftersom jag legat och tänkt på det där med cykelhjälmen hela natten så jag tar fram sonens cykelhjälm och ger henne ett smakprov hur det kommer se ut.

Hon börjar att asflabba! Där står jag och i kalsonger och en cykelhjälm och hon skrattar åt mig. Fattar ni hur det känns när man legat hela natten sömnlös för att ta ett beslut som är präglat av ens barndomen? Sedan kommer hennes bortförklaringar, jag lyssnar inte eftersom jag redan bestämt mig. Jag ska köpa den djävla cykelhjälmen.

Lite senare så åker vi ner till XXL i Sisjön för att göra ett inköp. Jag känner mig lugn men ändå är det något som inte känns rätt. Efter så många år, ska jag bli med hjälm?? Jag tar mod till mig och kliver in på XXL och tar tag i en expedit på cykelavdelningen och säger ”Hej! Jag vill köpa en cykelhjälm och den ska vara snabb!”

Jag äger nu en cykelhjälm som jag kommer använda dagligen men är inte riktigt mogen att lägga upp bildbevis när jag har den på mig.

Cykla lugnt och ha en skön vecka!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag och min cykelhjälm!

Jag har tidigare skrivit om hur det är att cykla till jobbet och vad det innebär, här kommer del 3.

Jag vill börja med och tack alla som har gett mig peppande kommentarer och tummen upp. Det värmer en gammal 70-talist.

Resan har inte varit helt lätt. I måndags så åkte jag extra tidigt till jobbet eftersom det här var ju den första dagen i mitt nya hjälmliv. Hela resan kände jag mig förvirrad och tankarna som flög runt i huvudet var ”Tänk om någon jag känner ser mig i en cykelhjälm!”. Tanken var olidlig och på grund av detta så blev jag omkörd av ett flertal personer som jag vanligtvis susar förbi. Men det var helt enkelt inte min dag.

Nu är det fredag och jag har nu använt min cykelhjälm varje dag och vi kommer riktigt bra överens. Men jag ser den inte som en cykelhjälm utan mer som sorteringshatten i Harry Potter. Ni vet den där talande hatten, det är en sådan relation som jag tycker att vi har. Jag och min sorteringshatt har blivit ett, nu och för alltid!

Hur har då cykelveckan för övrigt varit? Jo den har varit bra. Jag har upptäckt en ny kategori av cyklister och det är de som kör runt på en sådan där hyrcykel som finns i hela Göteborg. Dessa cyklister håller ju sig vanligtvis centralt så jag stöter egentligen på dem så ofta. Möjligtvis när jag cyklar mellan Feskekörka och Linnéplatsen. Men jag gillar dem eftersom även de är ett lätt byta. Jag vet jag alltid kan cykla förbi dem vilken dag i veckan som helst.

Sedan vill jag utmana alla som inte skaffat sig en hjälm att göra det! Om jag kan köpa och använda en och dessutom lägga ut en bild på det så borde ni också kunna fixa det Smiley smile

Cykla lugnt med HJÄLM och ha en skön helg!

--------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag har tidigare skrivit om hur det är att cykla till jobbet och vad det innebär, här kommer del 4.

Ny sheriff
Jag börjar mer och mer se mig som den nya sheriffen i staden. Det är jag som kommer rensa upp slöddret på stadens cykelbanor. Är man en sheriff så behöver man en häst och denna häst behöver ett namn. Min häst är av märket Scott men det känns ju inte så personligt så jag har funderat en del på vad jag skall kalla min häst. När jag ute och rider så känner jag mig litesom en blandning av Zeb Macahan och Pippi Långstrump. Så hädanefter så kommer den heta Lille gubben. Lille gubben har inte cykelväska utan sadelväska!

Det är ungefär 8,5 km enkel väg till jobbet och tar ca 25 min. När jag sitter där på min häst och drömmer mig bort så målas ett drömscenario upp i huvudet. De värsta ligisterna på cykelbanorna som jag tidigare nämnt och det är männen som kommer flygandes förbi i sina spandex på en racercykel och snittar antagligen 40 km/timmen. Deras cykel väger antagligen mindre än en banan men kostar lika mycket som ett plantage. Mitt namn på dessa är kort och gott Spandexdjävlarna.

Mitt drömscenario är så här:
Det är rött ljus vid övergångsstället mellan cykelbanorna vid Marklandsgatan, ni vet där bussarna svänger in ifrån leden. Vanligtvis brukar inte Spandexdjälvarna stanna för rött ljus men just denna dag så står det en längst fram. Spandexdjävlarna står alltid längst fram även om det är en kö på 10 cyklister så cyklar de förbi alla och ställer sig längst fram. De skiter i att det kommer mötande ifrån motsatt håll när det väl blir grönt ljus. De måste stå längst fram!

Det står alltså en Spandexdjävel vid rödljuset och bakom denna så har det bildats en kö av vanliga cyklister. Jag glider förbi kön och ställer mig jämte Spandexdjäveln. Jag hoppar av sadeln och ställer mig gränsle av cykelstången.

Med mitt pekfinger så trycker jag hårt på Spandexhjävelns axel och så säger jag ”Are you talkning to me!”. Helt plötsligt så är jag Travis Bickle i Taxidriver. Spandexdjäveln blir lite konfunderad och eftersom deras hjärnor är lika stora som en ärta så tar det lite tid. Precis när det håller på och slå över till grönt så säger jag ”Du har punka på bakhjulet!” När Spandexdjäveln kollar på sitt bakhjul så slår det om till grönt. Jag börjar cykla allt vad jag orkar och tanken som kommer flygandes är ”jag leder över en Spandexdjävel”. När jag kommit en bit bort så fattar Spandexdjäveln vad som hänt och börjar jaga i kapp mig. 3 sekunder senare är Spandexdjäveln förbi och som vanligt när dessa cyklar förbi någon så åker de så nära att man kan känna vindraget och deras vitlöksandedräkt. Det är då jag skriker ”Jag ääääger dig!”.

There's a new sheriff in town and his name is Emil Johansson

Cykla lugnt med HJÄLM och ha en skön helg.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Spandexdjävlar

Jag har tidigare skrivit om hur det är att cykla till jobbet och vad det innebär, här kommer del 5.

I kommentarerna i från förra veckan så uppfattar jag att det fler än jag som ogillar Spandexdjävlarna. Jenny skriver att de även finns i Australien och de beter sig på samma sätt. De finns alltså World wide!

Jag har inte kunnat släppa mitt ogillande av Spandexdjävlarna och försöker få klarhet i varför de beter sig som de gör. Jag behöver helt enkelt bli Janne Josefsson och gå undercover. Efter lite research så jag kom jag i kontakt med en avhoppad Spandexdjävel. Vi kan väl kalla honom Johan P eller kodnamn Zappa. Jag frågade honom lite om klädstilen och han menar på fullaste allvar att kläderna är bekväma och tål regn ganska bra. Mer än så vågade han inte säga.

Jag behöver gräva djupare för att förstå det hela och som en blixt ifrån klar himmel så börjar Lille gubben (min cykel för er som inte vet). Han har inte varit helt hundra den senast tiden så jag var tvungen att lämna in honom på rehab (läs detta med amerikanskt uttal). I hans värld innebär det justering av växlarna. Han piggnade till rejält efter detta och han är numera übersnabb.

När jag väl var in i cykelbutiken så passade jag på att besöka klädavdelningen. Hade jag tur så kanske jag fick syn på en Spandexdjävel och kunde skugga honom. Tyvärr så hade jag otur och ingen dök upp. Istället valde jag att smyga runt med en dold kamera och ta bilder på klädesplaggen. Jag var även framme och klämde på grejerna. Jag ville prova att par men är inte riktigt där än. Jag visualiserar det hela: Jag + rosa spandex= Barbapappa. Jag vet, detta är en otäck tanke. Visste ni att det finns spandexbrallor för vinterbruk???

Sedan kommer käftsmällen, det visar sig att jag känner en Spandexdjävel. Den här snubben är ju en schyst kille. För er som läst om mitt drömsenario förra veckan så kan jag meddela att om det var Svempa så stod vid rödljuset, så hade jag inte vågat peta på honom. Svempa och 2 meter lång, stark som en oxe och snabb som en iller.
Jag får nog släppa Spandexdjävlarna och koncentrera mig på min cykling istället.

Ps. Spandexdjävlar är också människor!

Cykla lugnt med HJÄLM och ha en skön helg.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Brorsan
Jag har tidigare skrivit om hur det är att cykla till jobbet och vad det innebär, här kommer del 6.

Efter att jag la ut bilden på mig iförd hjälm, så har denna information även spridits till min bror. Min bror är född på tidigt 60-tal så han vet egentligen inte vad en cykelhjälm är för något. Jag är faktiskt osäker på om han kan cykla? Det jag minns ifrån barndomen är hans moppe en Puch Dakota som han körde runt på i tidiga tonår. Om man börjar snusa när man är 11 år så kan man väl köra moppe??? Andra saker som hände på hans tid var att istället för att åka till Liseberg och jag vet faktiskt inte om Lisse fanns på denna tid. Vad han gjorde då var att åka rutschbana i sopnedkastet.

Min bror vet knappt vad Internet är och än mindre vad Facebook är. Men min bror är trots detta förändringbenägen. För något år sedan så hade han en mobiltelefon, dvs en Nokia 3310. Detta är en telefon ifrån stenåldern och min bror är ju uppvuxen vid denna tid, så det är ju inte så konstigt. Men faktiskt så var det skönt när han hade Nokian eftersom man alltid fick korta svar och aldrig bilder. Svaren jag fick via sms var ja, nej eller kanske. Om han behövde skriva några längre meningar så kunde det ta flera månader att få svar. Som exempel kan jag ge ”Vad ska ni göra på jul?” Jag fick svar lagom till midsommar.

Men så en vacker dag händer det. Min bror har blivit med smartphone. Jag blir bombarderad med meddelanden som är långa som uppsatser och han har även lyckats ta bilder som han skickar med. Jag tror till och med han skickade med röstmeddelanden där han sjunger. Det är alltså dessa bilder som jag lagt ut idag på min bror. Min bror är väldig uppfinningsrik, så han har även gett sin jakthund Rita en hjälm. Sannolikheten att min bror ska lyckas skjuta någon orre över huvud taget och att den dessutom landar på Rits huvud är troligtvis jämställt med att en orre dör av ålderdom och landar i Ritas huvud.

Den första bilden visar hur han numera ser ut när han fått reda på vad en cykelhjälm är för något. När han går ner till byn en fredagskväll, så är det så han ser ut (notera den coola kepsen). I varje by så finns det väl en byfåne och jag undrar hur man gör för att anmäla honom till denna titel? Kan man kontakta byrådet?

Ps. Trots allt detta så älskar jag min bror!

Cykla lugnt med HJÄLM och ha en skön helg.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------

En medelålders man på hjul
Jag har tidigare skrivit om hur det är att cykla till jobbet och vad det innebär, här kommer del 7.

Det är väldigt roligt att så många har engagerat sig i mitt cyklande och det är väldigt roligt att läsa era kommentarer och även alla likes jag fått. Utan dessa hade jag inte fortsatt skriva. Men allting har ett slut och jag tänkte ta ett uppehåll och kanske återkommer jag med en blogg under pseudonymen ”En medelålders man på hjul”. Namnet och bloggidén kläcktes av Natalie, tack Nattis! Vi får väl se om det blir något med detta projekt.

Bilden som jag bjuder på idag är tagen innan vi åker i väg på kräftskiva till Bollebygd. När vi har dessa årliga kräftskivor så brukar vi ha olika teman och i år var det cykeltema.

Inför detta arrangemang så köpte min fina sambo en cykeltröja till mig, den kostade 62 kr på Lidl. Nu när jag har en riktig cykeltröja så borde jag ju testa att ha den på mig när jag cyklar till jobbet. Jag tycker den är ”jättebra” men det finns ett problem. Den är förbannat tight.

En morgon fick jag för mig att testa den när jag cyklade till jobbet. Jag brukar byta om på jobbet och ta mig en dusch. När jag kommer dit svettig som fan och skall byta om så får jag inte av mig tröjan, den sitter som fastlimmad. Det känns ta mig fan som en kroppsmålning. Jag drar och sliter och det händer inte så mycket men tillslut så får jag av mig den halvvägs över huvudet. Och helt plötsligt är jag fast och kan inte röra mig en millimeter. Jag har fastnat i vinkelvolten! Hur fan ska jag komma loss? Jag fortsätter och drar och sliter och tanken som dyker upp är ”tänk om någon annan kommer in i omklädningsrummet” ska jag då be om hjälp eller låtsas som det regnar? Men det kommer ingen viket antagligen är tur. Jag fortsätter att kämpa på och tillslut så flyger den av och jag kan börja andas igen. Min kropp är inte byggd för sådana här plagg.

Veckans omkörning var när jag satt och drömde och en snubbe runt 30 bast cyklandes på en Beach Cruiser körde förbi mig. Dessutom hade han en grön Prippsback monterad på framstyret. Han hade på sig en skatehjälm med blommor på. Han såg djävligt osnabb ut men trots detta så blev jag omkörd. Jag måste bättra mig.

Vem vet så kanske till våren så ser ni mig cyklandes på staden cykelbanor iförd munderingen som dagens bild visar.

Cykla lugnt med HJÄLM och ha en skön helg.